Uppgiven
Nu har jag kämpat med stenhård träning och kost i ett år, men ingenting händer känns det som. Jag är inte ett dugg mer bekväm i min kropp och jag tycker inte jag får några resultat, trotts att jag fått proffessionell hjälp. Jag ser hela tiden andra som tappar kilon, bygger muskler och mår bättre av träningen. Själv känner jag nästan motsatsen. Jag mår sämre. Jag känner mig värdelös som inte ens kan förändra min egen kropp, det enda jag har full kontroll över. Jag känner mig som världens mest misslyckade människa, som trotts alla timmar på gymmet, trotts ala löprundor i skogen, och trotts bättre tider och tyngre vikter inte har gått ner ett gram, och inte förändrat hur jag ser ut heller.
Kan ärligt säga att alla bilder alla "lyckade" människor lägger upp på sociala medier oxå får mig att känna mig ännu sämre. Det känns som jag aldrig kommer uppå det andra uppnår. Jag får inga resultat. Jag får titta på när folk som funskar med träningen, dricker sprit och äter onyttigt får mer resultat än vad jag får som tränar 6 dagar i veckan och räknar kalorier. Ändå kämpar jag på, hårdare. Men gör det någon skillnad? Nej.
Jag misslyckas med allt jag gör. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Är det ens värt att fortsätta kämpa? Mot vad?
Jag misslyckades med skolan.
Jag misslyckades med att komma in på den utbildning jag vill gå.
Jag misslyckas med att ha en karriär.
Jag misslyckas med mina hästar.
Jag misslyckas med träningen.
Jag misslyckas att vara en bra sambo.
Jag misslyckas med att vara lycklig...
Finns det ens någon mening att fortsätta misslyckas? Ska mna inte bara ge upp istället?